Läsningar för kommande högtider och söndagar

Fjärde söndagen i fastan 27 mars 2022

Första läsningen: Jos 5:9a, 10–12
Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.«
Israeliterna hade sitt läger i Gilgal och firade påsk i öknen vid Jeriko, på
kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk åt de av vad
landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. Och från den dag
de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick
inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.

Responsoriepsalm: Ps 34:2-7
R. Smaka och se att Herren är god (Cecilia 631:7/9/10)
Jag vill alltid prisa Hérren, *
hans lov skall ständigt vara i min mún.
Min själ skall berömma sig av Hérren, *
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
Lova med mig Hérren, *
låt oss med varandra upphöja hans námn.
Jag sökte Herren, och han svárade mig, *
och räddade mig ur all min förskräckelse.
Se mot honom, ta emot hans ljús, *
era ansikten behöver inte rodna av blýgsel.
Här är en betryckt som rópade, †
och Herren hörde honom *
och räddade honom ur all hans nöd.

Andra läsningen: 2 Kor 5:17–21
Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har
kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig
genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela
världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för
deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna
försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag
ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad
synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi
genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Lovsång: Jfr Luk 15:18
V. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom:
Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.

Evangelium: Luk 15:1–3, 11–32
Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom.
Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås
med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »En man
hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av
förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan
dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav
sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet
på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår
hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos
en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor
för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som
svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och
tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här
svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far,
jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas
din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem
till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av
medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre
värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta
fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand
och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi
äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är
återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen
hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av
tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har
kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått
tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern
kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag
tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har
du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han
kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med
horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är
alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara
glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är
återfunnen.’ »

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.


*