Församlingens medlemmar kallas till extra församlingsmöte söndag 11 juni efter mässan i Skövde. De frågor som inte kunde behandlas vid det ordinarie församlingsmöte 30 april kommer att tas upp:
Förslag till dagordning finns här.
Årsbokslut och revisionsberättelse finns här.
Den 10-12 mars deltog jag som församlingens representant i stiftets pastoralråd tillsammans med ledamöter från landets alla katolska församlingar, ungdomsförbundet, utländska missioner m fl.
Dagarna fylldes av föredrag, sammanträden, grupparbete och gudstjänster. Gemenskapen var stark trots att vi kom från så många olika platser och sammanhang. Vi kände verkligen att vår katolska tro, vår tillgivenhet för biskop Anders och vår vilja att arbeta för stiftet och kyrkan förenade oss.
Läget i stfitet
Biskopen inledde med en redogörelse för aktuella frågor. Han kom just från Vadstena och ett möte med de andra nordiska biskoparna. De hade bl a diskuterat den kommande biskopssynoden. För några veckor sedan hölls ett stort möte i Prag som samlade de europeiska representanterna inför det som blir en global samling i höst när själva synoden öppnas. Utvecklingen i katolska kyrkan i Tyskland väcker frågor.
I vårt stift planeras det för vigning av fem nya präster, något av ett rekord! Tre av dem är tidigare präster i Svenska kyrkan. Flera nya ständiga diakoner är också på gång.
Stiftet har officiella dialoggrupper med bara två samfund i Sverige, Ekumeniakyrkan och Pingstkyrkan. Med pingstkyrkan har dialogen fungerat mycket väl, och gruppen firar i år 20 års verksamhet. Det kan noteras att det saknas officiella dialoggrupper med såväl Svenska kyrkan som med någon av de ortodoxa kyrkorna.
I Lidingö tillåter inte Svenska kyrkan katolska begravningar i sina kyrkor. Svårt, eftersom det inte finns några andra lokaler att hålla begravningsgudstjänst i.
Nya kyrkoköp: Bleketkyrkan i Uddevalla tas över av katolska församlingen i Trollhättan-Uddevalla.
Regeringen har signalerat en minimiinkomst om 30 000 kr för utländsk arbetskraft. Hotar möjligheten att ta in präster från t ex Afrika. Präster i Sverige, även biskopen, har en lön om mellan 17 000 och 20 000 kronor i månaden. Tjänstebostad och ev privata resor i tjänstebil förmånsbeskattas.
Vi behöver vara välkomnande mot våra präster som kommer från utlandet, och visa hur glada vi är över att de vill komma till oss! Bjud hem prästerna, låt dem lära känna hur vi har det i våra hem och i våra familjer!
Revidering av församlingsordningen
En grupp med bland andra undertecknad har arbetat med förslag till ändringar i församlingsordningen. Under lördagen diskuterades förslagen. Prästrådet och andra instanser vid biskopsämbetet har också diskuterat församlingsordningen och kommer att lämna sina förslag. Beslut kommer vid pastoralrådets möte i höst.
Flera röster talade om hur viktigt det är att präster och församlingens förtroendevalda känner till regelverket så att de smidigt och effektivt kan stötta församlingens verksamhet genom arbetet i de olika uppdragen.
Utbildning för präster
En motion till mötet handlade om att skapa en utbildning för nyanlända präster och ordensfolk som kommer från andra länder för att arbeta i vårt stift. Förutom språket behöver man lära sig om hur det svenska samhället fungerar och även hur den katolska kyrkan fungerar i vårt land.
Generalvikarien och biskopen berättade vidare om den utbildning som redan finns för kyrkoherdar och som är rätt omfattande och sträcker sig över två veckor.
För språkundervisning har stiftets tre folkhögskolor förklarat sig redo att erbjuda svensk-undervisning för präster och ordensfolk. Än så länge har det inte varit stort intresse, och det kan bero på de många uppgifter som prästerna dras in i och som fyller deras tid.
Generalvikarien ser dock gärna att prästerna fortsätter sin utbildning i svenska, men vill också att församlingarna och deras medlemmar uppmuntrar och stöttar prästerna att gå kurser i svenska.
Biskopen underströk ännu en gång hur viktigt det är att prästerna känner sig välkomna och att vi måste visa hur glada vi är över att de vill komma till oss. Präster kan bli isolerade och kanske känna sig som en udda figur. Ett botmedel är att vi lever i det som påven talar om som en Cultura del enencuentro – en mötets kultur.
Ulf Ekman om att dela tron – evangelisation och mission
Ulf Ekman presenterade sin nya bok som han tagit fram i ett projekt med Katolska pedagogiska nämnden och bokförlaget Catholica: Vänner emellan – att dela tron i en modern tid. Evangelisation är något typiskt katolskt! I alla tider – en del av kyrkans väsen. Idag växer kyrkan snabbt i Afrika, ett historiskt exempel är Mexico efter uppenbarelsen av Maria av Guadeloupe.
Förnyad aktualitet efter Andra Vatikankonciliet: nya metoder, samma budskap!
Har vi något att säga till moderna människor, kan vi tvivla. Men Jesu budskap klarar utmärkt den nya tidens frånvaro av tankar på evigt liv. Gud är närvarande – en enorm erfarenhet för en nutida människa!
Uppdraget att dela tron är en gåva inte ett krav eller en extra aktivitet. Det är en livsstil, del av en kristen identitet, något som är ett med oss, något som leder till ett spännande liv!
Små ord som vi delar till andra kan vara sådd av det Gudomliga Ordet till våra medmänniskor när vi minst anar det.
Hisspitch kan oväntat vara möjlig! En övning: berätta för din granne varför du är katolik – på en minut! Det viktigaste, det mest centrala.
Sammanträde
Vid det formella sammanträdet med pastoralrådet godkändes motionen om utbildning för nyanlända präster och ordensfolk. Undertecknad hade lämnat in en motion om att revideringen av församlingsordningen borde följas av en revidering av ordningen för pastoralrådet. Denna godkändes också.
Katolsk historisk förening – ta hand om arkiven!
På söndagen höll Katolsk historisk förening ett föredrag om hur man kan arbeta med att bevara och levandegöra vår katolska historia. En översikt över den moderna stiftets historia gjordes med början år 1781 då Gustaf III tillät katolska kyrkan att verka i Sverige – men endast för utlänningar. Landsförvisning hotade om man som svensk blev katolik. Först 1860 blev det formellt tillåtet för svenska medborgare att konvertera.
Även den lokala katolska historien är viktig och behöver dokumenteras. Flera församlingar har givit ut små böcker eller häften för att uppmärksamma ett jubileum. I arbetet på sådana skrifter upptäcks ibland att många handlingar har försvunnit från arkiven. I vissa fall har de kastats, i andra fall har präster tagit med sig arkiven av rädsla för att de annars skulle gå förlorade! Växjös äldre handlingar har hamnat på ett katoskt arkiv i England. Det finns en arkivhandledning för stiftet med regler om hur församlingarna skall ta hand som sina handlingar.
Biskopens katekes – leva i och av dopet
Före söndagens mässa gav biskopen en katekes om att leva av och i dopet.
Vårt dop ger oss en oändlig värdighet, en oändlig närhet till Gud.
Dopet är en delaktighet i Kristi påskmysterium. Fastan är förberedelse för det firandet, i likhet med Jesus 40 dagar i öknen. Tömma oss på det onödiga, allt ”tjafs”. Genom olika botövningar, avstå från olika saker.
Kanske är mobil-användadet för många det viktigaste att avstå från i våra dagar?
Leva oss in i Kristi vandring till Jerusalem, dagarna där och hans korsfästelse. Interiorisera detta i oss. Känna att vi är förenade med honom och sist med den uppståndne Kristus.
Jesu seger över lidande, död och den onde sker i mig.
Frälsningen gör oss inte till passiva paket, utan till medhjälpare till Jesus – medlidande med honom. Vi kan hjälpa honom. Stå med honom vid korsets fot med Maria och identifiera oss med henn. Vi blir aktiva deltagare i frälsningsverket.
Målet är att vi skall förändras. Vad är det i mig som Jesus vill förändra, vad gör/är det i mig som gör att inte Jesus lyser klart genom mig? Vår synd döljer Kyrkans härlighet – vår förvandling förhärligar Kyrkan. Människor förväntar sig intuitivt att Kyrkan och hennes medlemmar är heliga. Skandaliseras när det inte är så.
Dopet ger oss de tre teologala dygerna (virtus lat. Dynamis grek) tro hopp och kärlek.
Nedtecknat 2023-03-13
Anders Appelqvist
Biskop Anders besöker vår församling 20-22 januari 2023
18.00 mässa Skövde
10.00 möte med PE-rådet Skövde
15.00 ekumenisk undervisning: att leva i Jesu efterföljelse (samarrangemang med ekumeniska böneveckan)
18.00 vigiliemässa Skövde
9.00 mässa Lidköping
11.30 mässa Skövde
kyrklunch, samtal med biskopen
Helgen 21-23 oktober 2022 deltog jag i pastoralrådsmöte på stiftsgården Marielund på Ekerö utanför Stockholm.
Representanter från landets 44 katolska församlingar, representanter från polska och kroatiska missionen samt representanter från systra-ordnarna och stiftets prästråd samlades tillsammans med biskop Anders för att tala om och lyssna på erfarenheter från stiftet och den världsvida kyrkan.
Mötena hålls varje vår och höst, och det var femte året som jag deltog. Mitt mandat som representant för Skaraborgs katolska församling S:t Brynolf och S:ta Helena upphör i samband med församlingsmötet 2023.
Temat för höstens möte var ”Synoden 2023 – så går vi vidare tillsammans”. Mötet inleddes som vanligt på fredagskvällen med mässa ledd av biskopen.
Nytt och aktuellt i stiftet
Efter middagen höll biskopen i en programpunkt som kallas Nytt och aktuellt i stiftet. Nedan följer intressanta punkter i stark sammanfattning:
DAG 2
Rapporter om synodarbetet
Vi fick en rapport från stiftet om arbetet med den synodala processen. Församlingarnas svar hade sammanställts och skickats som stiftets svar till den nordiska biskopskonferensen. Denna har nu i höst sammanställt de nordiska ländernas svar och skickat till Vatikanen. I Rom kommer svaren från biskopskonferenserna sammanställas och skickas ut igen till kyrkan grupperad i kontinenter. För Europa kommer ett möte hållas i Prag nästa år. Vid detta möte kommer biskopar och representanter från biskopskonferenserna bearbeta materialet en gång till och skicka tillbaks till Vatikanen. Efter ännu en bearbetning kommer detta material presenteras vid den världsvida biskopssynoden 2023. En nyhet vid denna synod är att den inte kommer avslutas, utan fortsätta i ett nytt möte följande år. Allt för att poäntera processens karaktär av fortsatt vandring på en gemensam väg.
Material om den synodala processen kommer presenteras för församlingen särskilt. Målet är att sätta upp tidslinje och olika dokument på anslagstavlorna.
På stiftets hemsida finns allt svenskt material om arbetet med den synodala processen i stiftet.
Örebrogrupp
Per Englund från katolska församlingen i Örebro berättade om församlingens medverkan och arbete i en interreligiös och interkulturell samverkansgrupp.
Gruppen har fått alltfler och större uppgifter. Kommunen och polisen ser och relaterar till den. Möts fyra gånger per år. Ser och känner varandra över grupperna.
T ex inför besök av Paludan gick SMS från Polisen: vi vill träffa er!
Församlingens medverkan utgör ett uppskattat katolskt ansikte i denna grupp.
Grupparbete om fortsättningen
Av alla svar som kommit in i samband med stiftets egen synodala process kunde man bara ta med en liten del i stiftets gemensamma svar. Av allt annat har man samlat en stor bank av fina tips, tankar och goda idéer. Materialet har sammanställts under olika rubriker, och församlingarna kan fritt använda sig av detta för det fortsatta lokala arbetet och gemensamma vandringen. Mötesdeltagarna gick igenom punkterna och berättade sedan för varandra om vad som särskilt fångat deras intresse och vad som verkat användbart.
Förslag på revidering av församlingsordningen
Några ledamöter, bland andra undertecknad, presenterade ett förslag till justeringar av den gällande församlingsordningen. Bland annat föreslås en mindre detaljerad reglering av pastoralrådets uppgifter och att man tar beslut om utrymmet (t ex belopp) för firmateckningsrätten som bl a kyrkoherdarna har.
Sörforsa kapellförsamling
Två medlemmar från Sörforsa kapellförsamling utanför Hudiksvall berättade den spännande historien om sin församling. Linne-tillverkningen ledde till att arbetare från dåvarande Böhmen lockades till trakten. De samlade pengar till kapell och fick en präst som verkade i det som då var den nordligaste församlingen och omfattade allt land norrut, dvs mer än halva landet. Kapellet byggdes efter en förebild från Alperna och ett kapell som sägs ha byggts till kejsarinnan Elisabeths (Sissi) minne eller som gåva till henne.
Under 90-talet upplevde församlingen ett uppsving då systrar från Moder Theresa av Calcuttas orden verkade i bygden. Man hade bl a lägerverksamhet av olika slag. Senare har man upplevat en tillbakagång och omfattar numer ett mindre antal medlemmar. Det finns fortfarande möjligheter till läger, och det finns eldsjälar som vill bevara och utveckla kapellförsamlingen.
Dessvärre har man haft stora besvär med de präster som satts att betjäna församlingen. De har tidvis legat i vad man kan beskriva som strid mot varandra, och församlingen upplevde mycket litet stöd från stiftet. För bara några veckor sedan fick man en ny kyrkoherde (som fick lämna en tjänstgöring i Kristus Konungens församling i Göteborg, vilket var problematiskt eftersom han var den ende kvarvarande som kunde fira 1962 års mässa).
DAG TRE
På söndagen hölls de formella förhandlingarna. Bland annat skulle två motioner från Göteborg dekanat, framtagna av undertecknad, behandlas. Den första motionen handlade om hur stiftet kunde hantera de känslor av utanförskap och mörkläggning som uppstått i Kristus Konungens församling i Göteborg.
Den andra motionen uppmuntrade biskopen att särskilt se till kyrkoherdarnas uppgift och uppmuntra dem till lyhördhet och fördjupat ansvar för församlingens behov och förväntningar.
Den första motionen fick enligt pastoralrådets beslut inte behandlas in plenum eftersom den innebar att biskopens skulle gå emot påven.
Den andra motionen avslogs, eftersom kyrkoherdarna enligt sina prästlöften redan har lovat att göra/vara sådana som motionen efterlyser.
Biskopen sade ungefär följande om situationen i Göteborg:
Det var det svåraste församlingsproblem (eller djupaste församlingssplittrig- jag är osäker på ordvalen) han hittills upplevat som biskop, och föranlett stor arbetsinsats från stiftsledningen. Det är dels en liturgisk fråga som vållat mycket oro. Påminde om liknande fråga för 20 år sedan – neokatekumenatets gudstjänster som väckte oro. Dessa firas inte längre i församlingskyrkan.
Man vill göra samma igen, eftersom den tidigare hanteringen givit goda erfarenheter: Hitta plats för regelbundet firande av 1962 års mässa. Det har visat sig svårare än man först trodde och har resulterat i olika lokaler. Likväl har man ändå firande regelbundet i Jonsered.
Förutom de liturgiska frågorna finns dessutom personliga konflikter. Vi får tro att det går att hela, även om det tar tid.
Vad gäller det fortsatta firandet av 1962 års mässa har det utkristalliserats 6 -8 platser i stiftet där den äldre liturgin kan firas, även om allt inte är klart. Vi får säga: det finns rimliga möjligheter att fira den mässan. Vi vill undvika att splittringen förstärks. Men det finns många som känner sig sårade på båda sidor.
Därefter behandlades en bilaga till Göteborgsdekanatets inlämnade rapport om läget (vilket alla dekanat förväntas göra inför pastoralrådet). Skrivelsen hade bifogats rapporten som en illustration av situationen i Göteborg. Pastoralrådets AU hade tagit del av texten, men uppfattade emellertid den som en separat skrivelse. Man avfärdade den som en inlaga i ett tvistemål om ett aktiebolag (där i och för sig församlingen var ensam ägare). Från AU sades också att pastoralrådet nog inte bör göra något yttrande i det som nu är en civil rättsprocess. Slutsatserna bifölls av pastoralrådet.
Katekes
Som avslutning av söndagens plenum höll biskopen en mycket fin katekes över bönen, närmare bestämt över den bön som Herren själv lärt oss:
Vad är det att be Fader vår? Allt vad vi behöver för att be.
Bön, tro och liv går alltid ihop i det kristna livet.
Fadern vänder vi oss till först. Fadern är allt. Jesus talar mer om Fadern än om sig själv. I Jesus ser vi också Fadern. Genom, med och i Jesus vänder vi oss till Fadern. Vi ber inte på egen hand, utan med, i och genom Jesus. Vi säger tillsammans med Jesus: Fader vår. Vi får dela Jesu relation med Fadern. Jesus ber i oss. Vi säger Fader vår med alla döpta. Vad är Fadern? Den dimension av verkligheten som vi kallar Himmelen. Guds eviga liv. Vi får dela det redan nu genom vår tro, vårt hopp och vår kärlek. Tar ut himlen i förskott. Tydligast i Eukaristin, där den förhärligade Kristus blir närvarande i hela sin verklighet.
I tron möter vi, om än i dunkel, redan nu och har en försmak av evigheten, himlen, härligheten.
Vi lever i tid och rymd, det är vår dimension, men i bönen får vi en försmak av himlen. Då kan vi delta i helgandet av Namnet, förhärligandet av Guds heliga Namn. Vi kan tillfoga något till Guds härlighet genom att lova och prisa Gud. I sig själv behöver Han inte detta, men här på jorden är vi kallade att bidra till förhärligandet och helgandet av Gud. Vi gör det i liturgin, men också genom vår bön. Vi är kallade till ständig bön. Därför får vi inte missbruka Guds namn. Vi skall lova Honom.
I evangelierna talar Jesus om Guds rike. Vi har fått det som ett frö, och det är en del av Guds heliga rike. Vi får bidra till att Guds rike blir mer och mer etablerat på jorden, mer och mer breder ut sig. Något oerhört att vi får bidra till detta. Vi är inte bara åskådare till detta, utan delaktiga och har ansvar för att sprida och etablera Gudsriket runt om oss.
Vi är medborgare i Guds folk, och då måste vi leva som ett sådant. Eftersom vi ofta glömmer detta, måste vi be Tillkomme ditt rike. Vi kan dock se oss som femtekolonnare eller spioner för Guds rike här på jorden. I vårt dagliga liv möter vi hat med kärlek mm barmhärtighet för att sprida och etablera Guds rike.
Ske din vilja, som Maria sade vid bebådelse och Jesus i Getsemane. Den svåraste, kanske, av alla böner. Ske din vilja, inte min. Här, just, behöver vi Marias hjälp och får krypa in i hennes Fiat, ske efter din vilja. Må det ske som du har sagt.
Här på jorden får vi förvalta Guds vilja. I himlen sker den alltid. Gud gör sig beroende av mig, för att Hans vilja skall ske. Vi får Andens hjälp till detta, buden, Kyrkans hjälp. Vi skall dömas efter detta: har ni varit trogna förvaltare av Guds vilja?
Vi f å r be om livets nödtorft, om det jordiska goda. Vi får be om det vi behöver för att tjäna Guds vilja. Men det är inte mitt dagliga bröd, utan vårt, det gemensamma, brödet vi ber om. Hela mänsklighetens. Man har också sett den dagliga kommunionen som vårt dagliga bröd, och det är något att försöka nå. Vi måste vara beredda att dela med oss av det dagliga brödet.
Vi behöver ständigt förlåtelse och förlåta varandra. ”förlåta Gud” – det blev inte alltid som vi tänkt oss. Vi anklagar Gud ibland: varför blev – var inte allt som vi tänkt oss eller hoppats? Vi måste förlåta för att bli förlåtna.
Inled oss inte i frestelse. Han tillåter att vi blir frestade och prövade – för att det skall bli tydligare att vi gör ett eget val. Frestelser kan vara nödvändiga för helgelsen. Även Jesus frestades. Kan hjälpa oss att gå helighetens väg. Gud arbetar på vår helgelse genom prövning. Men då måste vi förstå att vi får Guds hjälp. Frestelsen kan hjälpa oss att välja Gud på en djupare nivå.
Jesus ensam kan rädda oss från det onda. Vi kan inte rädda oss själva. Vi är alla märkta av syndafallet. Även i det goda kan finnas något av självgodhet hos oss. Det finns något som inte är riktigt renat hos oss. Fram till vårt sista andetag behöver vi frälsningen.
Därför kan vi också avsluta med doxologin. Vi måste förvandlas och ge Gud ensam äran, som i doxologin.
Efter katekes var det mässa, middag och avfärd.
Anders Appelqvist, 2022-10-23
Församlingsmöte hålls efter mässan i Skövde den 24 april 2022. Vid mötet fattas beslut om ansvarsfrihet för pastoral- och ekonomirådet. Årsbokslutet och förslag till verksamhetsberättelse finns här.
Förslag till verksamhetsberättelse
Vid en extrainsatt vesper i Skövde fredag 25 mars 2022 kl 17 inbjuds vi att delta i en världsvid, samtidig gudstjänst där Ryssland och Ukraina vigs till vigs till Jungfru Marias obefläckade hjärta. Det är påven som leder vigningen i en gudstjänst i Rom. Han har uppmanat sina biskopar och präster att samtidigt över hela jorden ordna gudstjänster med bön om fred .
En bakgrund till vigningen är den Heliga Jungfruns profetiska budskap om Ryssland vid uppenbarelsen i Fatima i Portugal år 1917.
Läs mer om denna unika händelse på Vatican News.
Vid en extrainsatt vesper i Skövde inbjuds vi att delta i en världsvid, samtidig gudstjänst där Ryssland och Ukraina vigs till vigs till Jungfru Marias obefläckade hjärta. Det är påven som leder vigningen i en gudstjänst i Rom på Jungfru Marie bebådelsedag fredag 25 mars kl 17. Han har uppmanat sina biskopar och präster att samtidigt över hela jorden ordna gudstjänster med bön om fred .
En bakgrund till vigningen är den Heliga Jungfruns profetiska budskap om Ryssland vid uppenbarelsen i Fatima i Portugal år 1917.
Läs mer om denna unika händelse på Vatican News.
Församlingens arbete på den synodala processen uppmärksammas i en artikel i senaste numret av Katolskt magasin (nr 2/2022).
Anders Appelqvist intervjuas och berättar om arbetet. Vill du inte köpa tidskriften finns den att läsa i kyrkan i Skövde.
Den 11-13 mars 2022 möttes stiftets pastoralråd på stiftsgården Marielund för årets första möte. Temat för mötet var, inte oväntat, Synoden 2023. Representanter från landets katolska församlingar delade erfarenheter och tankar med biskop Anders, som också lämnade information om aktuella händelser i stiftet. Det var förstås också fokus på händelserna i Ukraina. Generalsekreteraren för Caritas Sverige, George Joseph, lämnade rapport från läget på gränsen mot Ukraina och talade om hur man förbereder sig nationellt och lokalt för de hjälpinsatser som kan behövas. Mötet antog ett uttalande mot kriget, i anslutning till det uttalande som gjordes av den nordiska biskopskonferensen någon dag tidigare.
Stiftsgården Marielund ligger vackert på en av Mälaröarna, någon mil väster om Drottningholms slott. I den strålande vårvintersolen fick vi utöver programmet också glädjas över mässor, tideböner och fint nätverkande mellan ledamöter från olika delar av landet.
Professor Magnus Nyman berättade om den historiska bakgrunden till den kommande synoden 2023. Kyrkan är ett folk på vandring, vilket redan Abraham på vandring illustrerar. Det gäller då att inte förstenas, och man måste ibland samlas för att samtala om och se vägen framåt.
Det finns och har funnits olika sådana samlingar med olika benämningar och genomslag: koncilier, synoder, stiftssynoder.
I historien kan man ibland se att det är lekmän som haft stor betydelse för utgången av ett koncilium, jfr Nicaea där diakonen Athanasios och den vid tillfället ännu inte döpte kejsar Konstantin hade avgörande inflytande.
Med kallelsen till synoden 2023 vill påven starta ett samtal i världskyrkan. Sanningen är en, men den kan uttryckas på olika sätt. Hela sanningen ligger inte alltid i historien, men utstakas, förtydligas i historien
Den synodala processen är inte samma sak som den i vissa sammanhang omtalade synodala vägen, vilket är en specifik tysk företeelse.
Anna B Sandberg och Kristina Hellner från biskopsämbetets informationsavdelning berättade om arbetet med den synodala processen i vårt stift.
Det finns en kontaktgrupp bestående av fyra personer, varav Sandberg och Hellner utgör två, som leder stiftets arbete. De ser till att alla församlingar arbetar med frågorna och avlämnar en rapport om samtalen senast 15 maj. Kontaktgruppen har en rad olika verktyg för att stötta församlingarna i arbetet, och de välkomnar frågor och enskilda bidrag till sin särskilda e-postadress. En särskild del av stiftets hemsida, Biskopssynoden 2023, samlar all information om arbetet.
Det är kontaktgruppen som till slut skall författa den rapport över samtalen i vårt stift, som skall överlämnas till biskopskonferensen. Denna skall sedan sammanfatta de olika ingående stiftens rapporter och sända till Rom. I Rom sammanfattas alla biskopskonferensers rapporter till ett så kallat arbetsdokument I, som återsänds till biskopskonferenserna och sedan stiften för fortsatt bearbetning. När processen så upprepats tar Vatikanen fram arbetsdokument II som kommer att utgöra grunden för den kommande synodens arbete 2023.
Sandberg och Hellner underströk att den synodala processen djupast sett har en evangeliserande dimension. Målsättningen är att hitta en väg framåt och en väg att på lång sikt vara en mer synodal kyrka.
De påpekade också att den synodala vägen i Tyskland inte är samma sak som den synodala processen som påven kallat till, utan är en specifikt tysk företeelse.
Georg Joseph, generalsekreterare för Caritas Sverige, berättade om läget i Ukraina och om flyktingströmmarna. I Ukraina finns 29 olika lokala Caritas-organisationer som kan hjälpa till med att distribuera den hjälp som sänds.
Georg Joseph menade att penningbidrag i nuläget är bättre än spontana insamlingar och transporter av kläder, utrustning mm som ännu inte efterfrågats. Oplanerat och okoordinerat bistånd och transporter av sådant kan försvåra läget vid gränsövergångar och på vägarna. I de folkströmmar som uppstår har redan märkts hur onda krafter försöker utnyttja folks utsatthet, genom t ex dold rekrytering till vitt slaveri.
Lokala Caritas-initiativ har redan gjorts för att kunna hjälpa till med behov av övernattningar. Ett brev kommer inom kort gå ut till alla församlingar där man uppmanas mobilisera för att förbereda hjälp.
Maria är den mänskliga återspeglingen av shalom, frid/fred. Från kyrkans begynnelse har man vänt sig till Maria med bön om fred. Sub tuum praesidium, Under ditt beskydd, är en Maria-bön från 250-talets Egypten. Maria är frälst – från början. Kristi frälsningsverk tillräknas henne i förskott, är ett teologiskt sätt att uttrycka det. Fullbordan av frid/fred ser vi i henne, och den friden/freden är vårt mål. På ett förenklat sätt kan vi i Maria tillsammans med Jesus se både manligt och kvinnligt fullkomnat.
Marie kröning ser vi ofta i de svenska medeltida kyrkorna. Det är en bild av denna fullhet i frälsningen som också är vårt mål.
Bilden Helga lösen, Jesus som tas ned från korset och läggs i Marias sköte, som först burit det i nio månader (jfr Pietá) kan tala direkt till varje människa. Det visar på hur Maria dras in i Jesu lidande jfr em-pati, inkännande, med-lidande. Så kan Maria hjälpa oss att hålla vårt medlidande aktivt när lidandet tycks övermäktigt och kan leda till avtrubbande.
Denna tid är en prövotid för oss. Tar vi bönen om fred på allvar? Vad vill Gud med mig nu, vad är Hans uppdrag till mig? Denna tid är ett Guds uppdrag till oss – inte en tråkig tillfällighet.
Nästan alla förrättningar minskade under pandemien, utom begravningar. En präst har avlidit som följd av corona. Utträdena har ökat, antalet nyregistrerade medlemmar har minskat.
Församlingarna verkar ha lyckats olika med att hålla kontakt med medlemmar som inte kunnat gå i mässan fysiskt. Vissa webbsända mässor har blivit mycket besökta, även av medlemmar från andra församlingar – ja även andra världsdelar!
Nya kyrkor har kunnat anskaffas, och under våren invigs en kyrka i Skellefteå och en i Akalla. Samtidigt firas fler katolska mässor i lånade kyrkor från Svenska kyrkan (100 stycken) än i egna, katolska, kyrkor (c:a 60 stycken).
Fyra nya präster har vigts och det finns flera seminarister. Dessa har numer blandad bakgrund, och inte som tidigare mest konvertiter. Sammanlagt finns 8 blivande stiftspräster och 3 kandidater som tillhör dominikanorden.
Det är mer ont om nya kvinnliga kallelser till ordensliv. Sannolikt kommer några kommuniteter få överväga att stänga. Några nya systrar kommer från utlandet, men inte från Europa, utan från Eritrea.
Anders Appelqvist, församlingens representant i pastoralrådet
2022-03-14