Möte med stiftets pastoralråd 28-30 mars 2024 på Marielund

Fredag 28 mars
Biskopen om nytt i Stift och i Världen
Vandalisering i domkyrkan – del i vår tid, men jubelåret fortsätter!
Flera nya prästkallelser – men få nya kallelser bland ordenssystrarna.
Minskat inflöde av katoliker till Sverige, en följd av en restriktivare migrationspolitik.
Vigslar och barndop minskar, men vuxendop ökar, vilket är trend i hela Europa.
Samtal pågår med statsmakten om ”demokrativillkor” för samfunden. Samfundens jurister i flera samfund är aktiva i att försöka hjälpa till med samfundens respons till statsmakten. Alla samfund kommer att behöva ansöka igen om möjligheten att ta upp avgift genom via Skatteverket.
Om man vill hitta kritiska punkter, finns det ett antal exempel där katolska kyrkan skulle kunna ifrågasättas: hierarkisk modell, icke jämlikhet i vissa frågor, ej vigsel samkönade par. Man har försökt lugna kyrkorna och biskopen har till och med fått ett samtal från statsrådet Forssmed med uppmaning att inte oroas – men bara ett sådant samtal är i sig ett tecken till oro.
Bland annat nytt finns också en tanke om att slopa den nuvarande ordningen med särlagstiftning för Svenska kyrkan och införa en lag om trossamfund som verkligen är gemensam för alla samfund i Sverigs.
Sammanfattningsvis finner biskopen att det i vår tid finns ett större intresse för tron och kyrkan, men också större restriktivitet och motstånd i vissa frågor.
Vad gäller inkommande präster och systrar märker vi en sådan ny hållning i praktiken, där nya inkomstvillkor förhindrar medarbetare från icke EU-länder att komma till oss.
En ständigt återkommande fråga är glädjen över mångfalden och utmaningen till enhet i stiftet. Hur kan vi stärka enheten och samtidigt berikas med nya grupperingar?
Ett sådant arbete på enhet i stiftet, är att arbete på en missionsordning påbörjas, jämför arbetet med församlingsordningen. Missionsordning är ett regelverk för missionernas villkor och arbete i Stockholms katolska stift.
Det är numer svårt att hitta representanter till pastoralrådet från missionerna och orientaliska kyrkorna. Mycket av kyrkans liv, förrättningar inte minst, levs i missionerna. Vi behöver integreras mer, och då är representationen i pastoralrådet viktig.
Det finns tyvärr inre spänningar i vissa missioner, vilket förstås i sig är utmanande i arbetet på integration i stiftet.

Lördag den 29 mars
09.15 Hela människan – generalsekreterare Mia Nilsson
Mia Nilsson presenterade organisationen Hela människan. Tolv kyrkor är huvudmän för föreningen– däribland katolska kyrkan. Finns på 45 platser i Sverige idag. Man har stöd av offentliga medel men också gåvor. Började som nykterhetsrörelse i samband med rusdrycksomröstningen. Incitamentet är människor i utsatt livssituation utifrån kyrkans uppdrag att stå på den svages sida.
Ria-byråer startades, förkortningen betyder rådgivning i alkoholfrågor. Efterhand såg man fler beroenden och livssituationen som orsakar utsatthet. Det ledde efterhan till att organisationen arbetar med fler beroenden – inte är en ”ren” nykterhetsrörelse. Man antog nytt namn: Hela människan.
Driver second-handbutiker, sociala mat/livsmedelsbutiker, måltidsverksamhet. Öppen verksamhet – komma få frukost, rena kläder gemenskap. Hälsofrämjande aktiviteter. Har läkarmottagning på vissa platser. Arbetsintegrerande insatser – t ex arbete i butik. Familjearbete från barnperspektiv – möta barn i utsatta livssituationer. Barnets perspektiv centralt. Arbete mot människohandel.

10.30 Peter Brune, generalsekreterare Caritas
Peter Brune började med en fråga han fått i Fruängen efter ett mord: Varför fanns ni [katolska kyrkan] inte där? Hur kan vi vara närvarande och kan vi med vår närvaro förhindra mord och andra våldsdåd som plågar vår samhälle.
Grunden för Caritas arbete är katolska socialläran, stiftets socialpastorala plan, Matteus 25: hungrig, törstig …
Tre perspektiv på ”uppdraget”: bygga gemenskap, ge röst, ge service. Men allt mindre tid i kyrkornas arbete ägnas åt att ”ge röst”.
Caritas Sverige är en liten organisation med 6 personer anställda. De är många fler i t ex Norge.
En aktuell verksamhet är pilotprojektet Mötesplats Caritas Stockholm – en verksamhet med många olika former av stöd. På gång även i Göteborg och Malmö.
Anslag både från nationella och internationella givare eller anslagsgivare, inklusive staten. Traditionellt har i Sverige de egna gåvogivarna stått för de mesta resurserna och man har varit försiktig med externa (statliga) bidrag. Framöver tänker man sig våga öka externa bidrag något.
Caritas Sverige har en delvis ny organisation och är numer en ideell förening där ett församlingar är medlemmar. Målet är att församlingar skall vara grunden för / i Caritas Sverige.
Kommande17-18 maj bjuds alla (församlingar) in till årsmöteshelg i Stockholm. Församlingar uppmanas anmäla sig som medlem och komma på mötet.
Starta Caritas-grupp i församlingen! Ta tillvara olika kompetenser; språk, juridik, fysioterapi …Formen behöver inte vara en lokal förening – det är församlingen i sig som är medlem i Caritas Sverige.
Fördelen med frivillig karitativ verksamhet jämfört med kommunens socialtjänst är att frivilliga ofta kan ge mera tid än vad socialtjänsten kan (som kanske måste ha rätt strikta tidsbokningar).
Peter ställde två frågor till pastoralrådet: Hur kan Caritas Sverige växa? Vad viktigast för Caritas Sverige de närmaste åren 2026-2028?
Efter grupprsamtalet forstatte Peter med att tala om risker för utsatta människor i vårt samhälle, som brukar grupperas i uppväxtmiljö, familjesituation och diagnos (alltså personlig utmaning i form av sjukdom eller funktionshinder) men vände perspektivet. För varje riskfaktor finns en skyddsfaktor. Hur kan vi som församling vara skyddsfaktorer?
Folkhögskolorna kan vara en ny början för ungdomar som hamnar fel. Tre katolska folkhögskolor är i verksamhet i Sverige. Kan vi slussa människor dit?

Biskopens kommentar till förmiddagens program
Biskopen påminde om hur ofta våra präster, ordensfolk och även han är indragna i den våldsvåg som drar över Sverige och blir kallade till häkten och anstalter för att möta mycket unga katolska förövare eller till begravningar och sorgehus för att ta hand om sörjande katoliker till unga offer. Biskopen tackar för våra insatser och hoppas att vi några gånger faktiskt varit på plats och så kunnat förhindra något fruktansvärt att hända.

Pastoralrådets plenum
Flera motioner hade inkommit till vårens möte. Två handlade om prästernas integrering i Sverige och i stiftets ordningar. En motion handlade om bättre stöd till församlingarnas ekonomer och sekreterare. En motion handlade om rättvisare villkor för alla kyrkor och samfund i Sverige jämfört med Svenska kyrkan. Två motioner handlade om regelverk för församlingar och stiftets pastoralråd. En motion handlade om att ta fram en skrift som dokumenterar bland annat pastoralrådets verksamhet i stiftet.

Söndag 30 mars
Biskopens katekes
Det är 25 år sedan Birgitta utropades till Europas skyddshelgon vid sidan av Katarina av Siena och Edith Stein. Europa hade redan tre manliga skyddspatroner, nu såg den helige Johannes Paulus II behovet av tre kvinnor. Påven tänkte att den kvinnliga karismen är nu mer nödvändig än någonsin i Europa.
Birgitta är vårt stifts och vårt lands skyddshelgon. Hon finner respekt även hos andra samfund i Sverige. Även icke troende ser henne som viktig för vår kultur och vår historia. Hennes profetiska röst behövs mer än någonsin. Hon sätter Jesus Kristus helt i centrum. Hennes devis kan översättas Vår kärlek är korsfäst – eller är den korsfäste. Våra synder har korsfäst honom. Vi alla är de som kommer till korta, med vår likgiltighet och mera sådant. Birgitta är en radikal omvändelsepredikant. Hon, liksom Jungfrun, lever i ständig relation med Jesus. Vi får ta dem till hjälp att leva i ständig identifikation med honom.
Birgitta är känd för brudmystik och ställer hela sitt liv i hans, brudgummens, tjänst.
Hon vågade tala hårda ord mot de mäktiga, ställde dem till svars på radikalt sätt. Tog även ställning för fredens sak, försökte ända hundraårskriget. Såg sig som Guds språkrör för att återställa freden.
Vi får lov att hitta vårt sätt att göra detta, göra som Birgitta.
Hon var en föregångare vad gäller socialläran och predikar omvändelse även för kyrkan – till exempel att påven skulle lämna sitt beroende av världslig makt i Avignon och flytta tillbaka till Rom.
Hon fick inte se sina visioner realiserade (hundraårskriget slut, påven åter i Rom, grundande av eget kloster) men fortsatte sin kamp. Så även vi: fortsätta göra vad vi kan för att evangeliet skall bära frukt.
Birgitta har också en stor ekumenisk kraft – det får vi tänka på nu vid firandet av det ekumeniska året. Det finns exempelvis många i Svenska kyrkan många som vill tränga in i Birgittas budskap och leva med henne som förebild – jämför Societas Sanctae Birgittae med deras möten i Vadstena runt 27 juli.
Stiftet firar numer också katolsk mässa på hennes himmelska födelsedag i den kyrkan som byggts efter hennes noggranna anvisningar.
Synen på kyrkan, synen på påven kan vara åtskiljande mellan kristna i Sverige, men i samband med påvens sjukdom har visats mycket stöd, omtanke och intresse för påven och ämbetet. Man har känt en gemensam närhet kring påven – något verkar ha förändrats.
Även synen på Maria verkar förändras, och där kan vi peka på Birgittas relation till Maria; hon kallar henne ibland sin svärmor!
Biskopen anar något av en bikt-väckelse: sägs att det kommer fler till bikt numer.
Det känns som om det finns en större öppenhet hos protestanter även i synen på helgonen och att de nu lever hos Gud – de är inte ”bara döda” och därför inte bara förebilder, utan också förebedjare.
Birgitta kan i dessa frågor hjälpa oss att gå vidare i de ekumeniska samtalen.
Be om hennes förbön och ta henne till hjälp i ert arbete!

Antecknat av Anders Appelqvist, Skövde